Händer det så lite i mitt liv att inget är värt att skrivas om?
Jag vet inte... men det verkar lite så.
Vad gör jag då?
Jobbar. Jobbar. Jobbar. Däremellan äter och sover jag väl en del som sig bör.
I fredags var jag dock på Folkteatern och tittade på Stefan Sundström med flera. En väldigt flummig show och jag och min vän Ältaren sänkte väl medelåldern med en sisådär 30 år.
Jag kanske ska söka ett nytt jobb... eller jag vet inte. Och det är det av problemen i mitt liv. Att jag vet så lite. Eller jag vet en massa om ingenting. Jag vet exempelvis hur långa de holländska bussarna är som rusar runt på Göteborgs gator, jag vet att ost möglar fortare om man tar i den med händerna eftersom ost inte tål våra bakterier och jag vet en handikappsramp inte får luta mer än fem procent.
Men jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Okej, jag erkänner, steget från frågor om ost till de på det existensiella planet är ganska långt. Så jag kan nöja mig med att försöka ta reda på vad jag vill göra mellan 8-17 på vardagar. Jag snackar jobb med andra ord. För det jag gör nu är liksom i väntan på att jag ska komma på vad jag
faktiskt vill.
Det jag har kunnat konstatera att för mig är det lättare att veta vad jag
inte vill så det verkar som att det är den strategin jag får jobba efter. Och jag vet att jag vill inte:
vara tidningsbud
jobba med folk där de är kunder
vara diskplockare
Så vad vill jag då?
Ja... det finns ju hur mycket som helst som inte innefattar de saker jag helt dömt ut, så det är väl bara att ge sig in i striden. Men man är ju lite bekväm av sig... slutar säkert med att jag jobbar på supporten minst två år till.
JAG VLL INTE!!!