Finns det gott om i vår värld, i vår stad.
Två av dem har jag sprungit på i Nordstan den senaste veckan.
Först var det mannen utanför Åhlens mot hållplatsen Lilla Bommen som kom fram till mig och Mariella och frågade något vi först inte hörde. Meningen innehöll ordet 'låna' så vi trodde först att han ville ha pengar. Men nej, när vi sagt att vi hade lite bråttom därifrån sa han med desperation i rösten att "vi fick göra vad vi ville med honom". Först då förstod vi att han från början frågat om vi ville låna honom.
Hm. Inte aktuellt kanske.
Veckans andra underliga incident var på Apoteket Vasen. Jag stod och botaniserade vid hyllan med de små härliga och ack så behövliga värktabletterna. En äldre herre stod vid min sida och så lägger han sin hand på min arm, tittar på mig med ett förvirrat uttryck och säger "vem är du, vad gör du här" Jag får aldrig någon chans att svara på det innan han pekar på tvålförpackningen jag har i handen och undrar vad det är och vad man ska ha den till.
Han själv letar efter någon kräm mot ledvärk. När de större förpackningarna som finns på hyllan som befinner sig i knähöjd ungefär är slut, säger han till mig "du som är lång, kan du se om det finns fler". Och ja, alla som känner mig vet att jag är knappa 160 cm över havet.
Han fortsatte yra något och drog sedan mig i armen och sa "lilla vännen nu får du böja dig ner och titta om det finns fler". Det fanns det inte, så jag hänvisade honom till personalen genom att diskret slinka därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar